Bloggfamiljens resa på Göta kanal 2010

Tack för den här gången!

Det är o.k. att kalla sig rutinerad när man gjort 120 slussningar.
Östersjön-Vänern t.o.r. är 116 st och så blev det ju några extra vid Duvkullen där vi gick ner och sen upp och sen ner igen för att låta Jonssons testa uppslussning.
I Söderköping gav vi bort våra fenderbrädor till en trevlig Göteborgsfamilj som precis gjort sina jungfruslussningar på väg till västkusten.
För oss är det dags att slussa ut till det stora blå igen.
Nästan tre veckor i den sköna kanal-lunk vi kommit in i har varit en jätteskönt.
Visst har vi haft tur med vädret, men en kompis som en gång gjorde hela kanalen i oavbrutet regn tyckte det var toppen ändå.
God mat, vacker natur, sköna bad, glass, fiske, får, broar, slussar och akvedukter.
Allt i en alldeles egen maklig takt.
Behövs det nåt mer för en kanonsemester?
Vi är glada att vi tog oss an Göta Kanal. Vi skulle gärna haft en vecka till för att segla runt lite på Vänern också, men Vänern ligger ju kvar så det får bli nästa gång.

När man åker genom livet samlar man saker i hjärtat.
Nu finns det en liten kanal där också:)

Tack för oss….
Håkan, Lena, Pim&Alvar

Östgötaklimax.

Nästan tre veckor blev det på kanalen men nu är det dags för oss att runda av och då känns Söderköping perfekt att hänga i ett par dar. Det finns affärer, diesel, gasol och annat man kan tänkas behöva för skärgårdslivet under hemfärden.
Vi vet ju sen sist att det är ett mysigt ställe och vi vill ju inte missa en sista glassrunda.

Familjen Jonsson var väldigt nöjda med sin lilla kanaltripp och mönstrade av och vi fick kvällsbesök av våra grannar från hemma i stan som också var i Söderköping.
Pim, Charlie, Erik, Alex och Alvar hade fullt upp med kanalbad och bildverkstad.
Med båten full av barn och sittbrunnen full av vuxna blev det en mysig sista kväll.
I morgon slussar vi ut.
Godnatt!
/H

blöt dag på kanalen

Vaknade i Norsholm med regnet fortfarande smattrande på rufftaket. Det har störtregnat hela natten och Sverige verkar ha fått en riktig rotblöta. Kaos på en teknofestival i Tyskland och regnkaos är vad nättidningarna talar om denna grå morgon.

Efter lite sovmorgon tar vi tjuren vid hornen och drar på regnkläder från topp till foppatoffel. Idag utsätter vi våra gäster för att slussa uppåt, detta är också enda gången vi råkar nämna att vi är bloggfamilj, vi gissar att det inte är självklart att få slussa först ner, sen upp och sen ner igen. Snälla slussvakten Moa vid Carlsborg öfre sluss hjälper oss med ett leende och våra gäster får känna kraften i att slussa uppåt. Tack igen Moa!

Gråvädret lägger sig som en blöt filt över oss och gänget är en frusen samling slussare. Dagens andra event förutom uppåtåkat blir att få ge 4 slussvakter lift mellan två slussar. Bland dessa fanns vår nya idol Kanalkungen Albin. En slussvakt i vardande…

Stoppade trafiken på E22 för att komma in till Söderköping. Bondens Crepérie fick ett återbesök av oss innan Carina och Hasse tog bussen till Motala för att hämta bilen. En tuff  Yatzimatch pågår innan det är god natt… Tack för idag Göta!

Kurs i sluss och slött i blött.

I går kväll låg vi i bassängen i mitten av Bergs slussar. Det kom inget regn då så barnen fick springa av sig på den stora gräsmattan medan vi riggade för en härlig grillkväll. Det finns en rolig minigolfbana vid Berg där vi tänkt platta till kusinerna i golf, men det hanns tyvärr inte med den här gången.

Vi hade vinden in i aktern under natten och alla som sovit i akterkabinen på en segelbåt vet att det kan klucka ganska kraftigt i skrovet när man ligger så.
Vi sov lite halvdåligt allihopa, men det skulle visa sig bli en poäng med det också.

Idag skulle vi ha slusskurs med familjen Jonsson och var har man det om inte i Bergs slusstrappa med 7 sköna slussar på raken och drygt 18 meters höjdskillnad?
Neråtslussning har de ju provat på nu men det går ju inte att jämföra med en riktig uppåtslussning, så vi tänkte att de skulle få öva på att ligga längst fram i slussarna på väg uppåt med 5 ton båt att hålla reda på i strömmarna.
Tanken var alltså att först gå ner 7 slussar och sen upp igen och sen ner en gång till innan vi åkte vidare mot Norsholm, men det var en hel del båtar i omlopp och vi insåg att vi skulle få hålla på hela dan i slusstrappan så vi spar uppåtslussandet till nästa etapp. Vi tar uppåtkursen vi Duvkullen eller nåt.

Jonssons som aldrig slussat tidigare fick kläm på det hela ganska snabbt och Sailor Håkan kunde stilfullt och avslappnat glida med längs kajkanten med 11-kaffet i högsta hugg.

Ut på Roxen för lite segling!
15 sjömil är det til Norsholm så det blir ett par timmar i alla fall.

Vi hade en skön tur, men det märktes att regn var i antågande. Vinden var lite orolig så där som den brukar kännas när nåt är på gång. Väl framme i Norsholm slussade vi in båten till hamnen, knöt fast och tog en sen lunch på Kapten Billes.
Nu kom regnet som benämns som ”Regnkaoset” på kvällstidningarnas förstasidor. Det strilar bara lite lätt på båten än så länge men det ska visst bli mer i natt.

Vi hade ju sovit lite dåligt i Berg och med lunchen i magen dröp hela besättningen på Moses III av i en härlig eftermiddagslur.
Att få ligga nykaffedrucken i en tryggt förtöjd båt och gona sig och slöslumra lite och inte göra nånting produktivt alls medan regnet faller på rufftaket är en alldeles speciell sorts livskvalitet som man inte får njuta så ofta.

Det är nästan lika härligt som kvällsfiske!

Godnatt jord från Moses III, i regnet, i Norsholm.

Göta Hotell …we like!

Borensberg, vad skulle Borensberg vara utan Göta Hotell?

Vi kom fram tidigt och fick en bra bryggplats denna gång. Förra gången låg vi på nåder vid passagerarbåtens reserverade kaj. Det fungerade visserligen men det är ett större lugn i att ha en egen bit av bryggan …så länga man har lust. 5 dagarsgränsen i hamnarna har inte ställt till något problem för oss då vi stannat två nätter som mest i samma gästhamn.

Redan i går kväll bokade vi bord på Göta Hotell. Det lärde vi oss förra gången då vi med ren tur fick ett bord på den soliga verandan.

Eftermiddagen gick i lugnets tecken barnen badade, fiskade, klappade får och körde den halvmeterlånga radiostyrda racerbåt Jonas tagit med. Stor glädje utbröt ombord då den körde om några i en mindre båt som passerade, vad de i den båten tyckte vet jag inte.

Carina blev nyfiken på den Aquamassage som annonserades om i hamnen och slog till på 30 minuters lugnande sådan. Vattenstrålar masserar ömmande muskler genom det plastskydd som täcker kroppen. 5 lägen finns det visst, från stilla till intensiv massage. Fullt påklädd och okladdig dessutom. Carina rekommenderade ett besök men det var lite vilseledande tidsangivelser så jag fick aldrig till det.

Efter ett kallt glas eftermiddagsrosé och allmänt båthäng så var det då dags för god mat på vacker plats. Göta here we come…

Familjen Jonsson kliver på…

Så var vi då i Motala …i väntan på kusinerna.

Varje dag sedan vi startade har Alvar frågat om hur länge det dröjer innan Jesper och Jonas kommer. Två veckor var overkligt mycket och svårt att förstå medan sista veckans nedräkning har varit mer greppbar. 3 dar… 2 dar…1 dag och en natt…i morgon -”I MORGON”.

Väntan fördrev vi i Motala med att nyttja Gästhamnens tvättmaskiner, bädda om och dammsuga båten. Ett skönt glapp i planeringen och båten blev fullpyntad med tvätt i vackra färger.

Äntligen klampade det på vår båt. ÄNTLIGEN! Gästerna hittade oss då de kände igen Alvars KISS-tröja som hängde på tork. Ankomsten firades med den obligatoriska glassen här i glassland. Vuxna och Pim gick till Östessons mataffär och fyllde många kassar medan de stora grabbarna hängde med den lille grabben till gungorna i Motalas stora lekpark.

Det bjöds sill, lax, köttbullar och färskpotatis på hemmaplan. Barnen som var hungrigare fick äta först och sedan i uppdrag att undersöka Motalas utmanare ”Två Små Hus”. ”Smultronstället” i Söderköping avgick som klar segrare i glasskampen enligt Pim och Alvar medan kusinerna har etapp 2 i tävlingen kvar.

Trevligt med besök och när vi pusslat ett tag med alla väskor hittade vi till sist en sovplats till alla trötta.
Vi kom iväg till dagens första broöppning, klockan 9. Ett ösregn drog in och följde oss hela vägen till Borenshult slusstrappa.

Innan vi lämnar Motala var tanken att vi skulle fylla upp tanken med Diesel. Men icke ”error” vad budskapet vi fick. Service påkallades men skulle dröja så gav upp och åkte vidare. I Borenshult fick den nya besättningen visa vad den gick för.

Vi kom tryggt fram till Borensberg och fick till och med korv med bröd serverat under resan. Vår nya köksa Carina får genast anställningen. Det smakade toppen.

Wettern på returen…

Vi somnade gott vid kajkant i Karlsborg.

Det har varit körigt i gästhamnarna den senaste veckan och vi var inte säkra på att få plats efter en hel dags åkande.

Åkandet tog tvärstop vid slussen i Forsvik där vi fastnade i en kö som H nämnde igår.  Nio båtar väntade redan på att slussa och vi cirkulerade länge i den lilla bassängen. När första gänget med båtar till sist kom iväg så fick vi plats vid väntbryggan vilket iockförsig är lugnare då man slipper parera andra väntande båtar. I en och en halv timme sysslade vi med enkelslussen i Forsvik och som vi sagt förut; slussandet tar den tid det tar och låter sig inte påverkas av yttre omständigheter som platsbrist och andra värdsliga ting.

Väl framme i Karlsborg var vi beredda på att åka till betalhamnen, men otroligt nog så fanns där en tom kajkant på Kanalsidan för oss, som vi kunde knyta fast vid.

Nu var vi alltså tillbaka till Karlsborg för att besöka Kanalhotellet innan Vättern skulle korsas igen. Anrika Kanalhotellet med den goda silltallriken skulle äntligen besökas… Stängt! …nähäpp så var det med det, det fick bli god Thaimat vid torget och en shoppingtur på Coop.

Imponerande många raggarbilar gled förbi oss, har bara varit med om dess motstycke i Lysekil på 70-talet (som mycket ung Lena med spännande stor kusin) och Malung på 80-talet. Funderar på om bilarna är som en reaktion på alla dessa båtar och militärer som Karlsborg i övrigt är fyllt av. Vår favorit blev snabbt en mattsvart Volvo Amazon med mintgröna flames.

Dagens glass fick vi oss på ”Idas brygga”s bakficka. En mysig trädgårdservering med kaffe och glass nära hamnen.
Kvällen avslutades med en ”Karlsborg cup” i minigolf, jag blev utklassad som vanligt och Pim tog hem segern. Håkan fick blogg och städabåtenpasset denna kväll.

Sov bra där under fyren längst ut på kajen, vid 6 på morgonen började det skvalpa från sidan när Vättern vaknade. Jag hade svårt att somna om och fick en riktigt skön stund för mig själv i sittbrunnen.

Bjöd båtens kapten på kaffe vid 8 och vi lyckades komma med första broöppningen klockan 9. Vättern är lång och djup och gropig även denna överfart. Gammal sjö gjorde båda barnen sjösjuka och de somnade till sist mellan oss på golvet i sittbrunnen.

Efter en och en halv timmes skvalpande så kom vi äntligen i lä för land vid fyren Fjuk. Fjukgrundet sänkte den stora hjulångaren Eric Nordevall 1856 och bör icke föraktas. Liten tuva stjälper stora lass eller hur det är…

Härifrån och fram till Motala lugnade sjön ner sig rejält och jag kunde pusta ut. Inte skönt ens med Postafenlugnat balanssinne. Sällan har en hamn varit så kär. I Motala skall vi få finbesök av Håkans syster Carina med familj, inkl de 2 stora poppiskusinerna Jesper och Jonas samt pappa Hasse.

Vi lämnar vackra vilda västern.

Hej!
Idag har vi inte så mycket att berätta i ord.
Vi har bara åkt och åkt. Från Hajstorps väntbrygga till Karlsborg.
Vi ska plocka upp favvokusinerna i Motala på onsdag så vi tar en längre sträcka idag.

Fast det är klart, vi slussade med Tord och hans familj i deras nyrenoverade träsnipa, också slussade vi en bra bit med ett äldre engelskt par som skulle köra sin Finngulf 39 till Oxelösund. Och Jönköpingsparet i sin Albin 25 såklart. Vi såg en Mistress 32 i Forsvik också blev det trafikstockning och kossor såg vi massor också fick Pim veva upp slussporten i Tåtorp och glass och skog och gårdar och rovfåglar och jättetrånga kanalpassager och sjöar och sol och vind och så vidare och så vidare….

Det händer saker hela tiden på Göta Kanal, stort som smått.

Här kommer ett litet bildspel med västgötakanalåkning:

Visst är det fint?

Allt gott….
/H

en skön dag…

Åter på väg mot Vättern.
Vi startade alldeles för sent från vår väntbrygga då hela familjen var trött efter gårdagens körare.

Målet var Töreboda men idag så nådde vi inte ända fram då slussarna tar den tid det tar. Ibland för att några skall slussa ned innan man kan slussa upp och tvärt om. Passagerarbåtar har förtur och broar skall öppnas. Tid som inte går att styra över.

Och idag så kom vi inte längre än Hajstorp. Glädjer oss åt att slippa trängas utanpå andra båtar trots trängsel vid gästbryggorna. Vi och två andra båtar från sista slussturen intog helt enkelt en väntbrygga strax bortom Hajstorp. Barnen fick ett kvällsdopp och vi kan sova lugnt.

Det har tydligen ramlat in 80 båtar senaste dygnen på GötaKanals Västgötasida. Vi märker det på att gästhamnarna är proppfulla om man kommer in sent.

Vi har tack och lov vår lockelse till det enkla så att få en väntbryggeplats är för oss lycka och inte olycka som jag kan tänka att en del känner.

Passerade Norrkvarn ännu en gång och denna gång stannade vi för att laga oss lite Greksallad till lunch, innan vi åkte vidare till natthamnen.

Mission completed

Norrqvarn – Sjötorp – VÄNERN – Sjötorp 7-8
Nu har vi gjort det… tagit oss hela vägen till Vänern och doppat kölen.

Innan vi somnade i Norrkvarn så kom en trolsk dimma förbi och sa god natt.

Vi kom iväg tidigt med Vänern som mål. Till Sjötorp slussar vi nedåt så det går relativt enkelt. Båten åker in i slussen, en hoppar i land och drar repen igenom ringarna och två håller var sitt rep på båten. ”Locking down” som det heter på engelska (till skillnad ”locking in”) kräver ingen som helst styrka då slussen töms på vatten och båten glider sakta nedåt. Det är skönt att ha Pim med då hon är en fullvärdig slussare. Det knepiga med att slussa ned är att komma på båten efteråt då den försvinner ned under en. Jag fick mig ett par joggingturer idag för att komma ombord efter nedåtslussningar. Vi körde fast i lera vid ett av dessa tillfällen, den enda bryggan i sikte efter slussen var en privat liten brygga vid kanalkanten. Lerbotten sög fast kölen i ett säkert grepp men väl ombord så tryckte jag ifrån med båtshaken samtidigt som H backade så det löste sig.

Västanvinden ven och drog upp sjö på Vänern, vita gäss på vågorna och båtarna skvalpade rejält med vinden i aktern nere i Sjötorps Vänergästhamn. Då den inte är en GötaKanal gästhamn så kostar den 175 kronor vilket kändes hutlöst då förhållandena inte lockade det minsta.

Vi doppade kölen i Vänern och vände per omgående. Vänerseglingen får vi ha kvar till ett annat år. De två övre kanalgästhamnarna i Sjötorp var fulla redan på vägen ner så vi kollade med slussvakten om chansen att hinna slussa upp igen och förbi dessa. Vi fick klartecken och betade snabbt av 8 slussar i retur. Vinden följde vår väg och gjorde det en aning tyngre i slussarna. Eller rättare sagt svårare att komma av båten för hoppilandkallen när det drog ihop sig till slussning. Båten drev mot kajkanten och skeppare Håkan upprepade sitt mantra  -”Och …putta ifrån kanten”. Uppåtslussningen kräver klart mer av både planering och styrka så vi var tämligen slaka då vi äntligen kunde lägga till vid väntbryggan precis ovanför ”Sjötorp 7-8″.

Väl framme på bryggan så fick vi oss ännu en skön kväll, vi som i vanliga fall näst intill aldrig ligger i gästhamn blir så glada för dessa möjligheter till lite eget utrymme. Grill och fiske blev kvällens signum. En ofantligt storvinst jämfört med nitlotten det hade varit att stanna i gästhamnen med garanterat skvalp och snålblåst.

En nära-igelkott-upplevelse!

I morse när vi vaknade i Vassbacken visste vi att vi hade ett ordentligt regn framför oss, förmodligen med åska. Det ska i och för sig bli skönt med ett rejält regn, men vi skulle vilja doppa kölen i Vänern i morgon söndag för att kunna returkanala utan stress. Semester tar ju som bekant slut nån gång och även om vi har ganska fria jobb så kallar plikten på måndag vecka 31.
Vi ville röra på oss helt enkelt.
Vi bestämde oss för att åka vidare så länge det inte öste ner och lägga oss vid första bästa väntbrygga om åskan skulle braka loss.
Töreboda passerades i nån slags ”grön våg” av öppna broar och vi kom ända till Hajstorp innan det började regna ordentligt. Det var ett litet mysigt ställe och vi la till för lunch och eventuellt natt beroende på väderutvecklingen. Det blev några timmar med regn, fika och hantverksladebesök.

När regnet gav upp vid tretiden bestämde vi oss för att dra vidare till Norrkvarn. Det skulle vara ett lyckokast visade det sig.
Nu skulle det slussas nedåt, men nu är ju sailor Pim så rutinerad på det här med slussning så nu kan hon hjälpa till riktigt bra.

När man slussar kommer man ofta i samspråk med de man slussar med.
Ombord på ”Bo-Ingvar” var en äldre man som ”växte upp i nästa by”.
Han hade slussat mycket i sitt liv och hade många historier att berätta.

Efter ett antal nedåtslussningar hamnade vi i Norrkvarn. Där finns en ”minikanal”
och en del andra grejor för barnen att leka loss i. Mycket populärt ställe bland båtens
småseglare!

Vi åt en skön middag på restaurangen i hamnen och bäst som vi satt där så dök restaurangens maskot upp bland borden. Igelkotten hade lärt sig av sina kompisar gråsparvarna att om man är hos människorna och ser gullig ut så får man mat.
Och vem smälter inte när man till och med får klappa den på taggarna?

Sov gott herr Kott!
/H,L,P&A

Från Skansen till verkligheten.

Om Hans Villius hade pratat om den här bilden så hade han förmodligen börjat med sitt karaktäristiska - ”Året var …..”
Ja Hans, när var året egentligen?
Tiderna möts på Göta kanal. Nu är vi på Västgötasidan av kanalen sen ett par dagar och ska jag drista mig till jämförelser så tycker jag nog att landskapet man färdas genom är lite råare här. Mindre ansat. Här finns långa sträckor utan tidsmarkörer. Det skulle lika gärna kunnat komma en hästkärra som en Volvo V70 bakom hörnet. Eller kanske den Saab 92 vi såg på motormuséet.
Raskens hade kunnat komma haltande på stigen med sitt kallbrandsben på väg hem till sin evigt barnafödande Ida i det gamla torpet vi just åkte förbi.
Om man som vi bor och lever i Stockholms innerstad (av egen fri vilja:)) så är det en märklig känsla att färdas här.
Hemma hos oss går tiden fortare än människan.
Här är det tvärtom.

För ett par år sen satt vi hemma och kollade på den gamla filmen ”Rännstensungar”. Då frågade Pim mig: ”- Pappa, har jag varit på landet nån gång? ”
Det är en sån fråga man gärna slipper få om man är innerstadsförälder även om vi vistas mycket ute i naturen på somrarna.

Ja Pim, nu är vi på landet!
/H

Karlsborg-Vassbacken

Stilla fantastisk sval morgon vid foten av Karlsborgs fästning.

Efter påfyllning av färskvatten så bär det av den korta sträckan till bron för att komma in till Karlsborg. Här har vi fått multipla tips om att det är Kanalhotellets silltallrik som gäller. Den får dock vänta till återfärden liksom en närmare studie av hjulångaren Erik Nordewall som förliste vid mitten av 1800-talet. Lite skoj sparar vi till returresan.
I Karlsborg så tankar vi diesel och jag tar en promenad till Q8 macken för att byta vår tomma gasoltub. Sköna fix att få gjorda.

En vacker kanaltur tar vid, smala smala passager mitt i trollskogen. En miniskärgård öppnar sig i sjön Viken. Miniöarna är ibland rester av den allra första kanaltiden då skeppen fortfarande färdades endast med vinden som drivmedel. Ledmurar byggdes upp som fortsättning på de dragvägar som går efter kanalen på land, där man kunde köpa sig draghjälp av oxar. På ledmurarna kunde sjömännen själva hjälpa till att dra och styra skeppet om vinden blåste ”fel”.

Mer bad efter rep, denna gång i sjön Viken.

Vi kommer till Göta kanals höjdpunkt, ca 92 meter över havet. I Forsviks bruk vänder det. Här påbörjades kanalen 1810 och här blir uppåt neråt, vi får en enkel första övning på att slussa nedför. De 20 cm går galant.

Slussen vevas för hand av en slussvakt och en frivillig man som berättar att han gärna hjälper till om solen skiner. Ett härligt sommarjobb med andra ord, han såg mycket nöjd ut där han satt i sin fina vita skjorta.

Vi kör vidare tills ork och hunger säger något annat. Dagens final tar vi i Vassbacken. Efter Pasta med Halloumiost och röd pesto på båten så vankas en efterrättsglass på pinne i cafeét. Idag är det Alvar som vinner i minigolf . Kvällen avslutas som barnen tycker om bäst, med ett bad bakom båten.

Motala-Karlsborgs Fästning

Så lämnade vi då Motala…
med stora glasskulor, tvättmaskin, dusch, Östessons mataffär och ”Två små hus” som utmanar ”Smultronstället” i Söderköping. Om de lyckas vet vi inte då ett besök får vänta till tillbakavägen då kusinerna Jesper och Jonas är med oss. Att de kan sina kulor i Motala vet åtminstone Alvar. Vi släppte taget för att korsa Vättern. Det blev en skumpig färd trots att vindarna inte haft ngn styrka, kan det ha att göra med Vätterns djup? Pim slog till med sitt livs första sjösjuka men hämtade sig till sist efter ett åksjuketuggummi.  Vi beslöt att gå till den gästhamn som ligger nedanför Karlsborgs Fästning.
Det visade sig vara ett lyckokast trots den oväntade gästhamnsavgiften på 100 kr. Detta val gjorde att vi hann gå dagens sista guidade tur på fästningen vilket var klart intressant för två i familjen, spännande för en och väl häftigt för en. En och en halv timme i borgen under guiden Rolfs ledning. Han kunde sin sak, kanonerna smällde och krutröken låg tät. Helt klart en bra guidad tur. Denna eftermiddag var det dock inte Ryssen utan vädrets makter som hotade. Ösregnet flödade på borggården. På natten drömde Alvar mardrömmar efter vårt 250 meter långa gatlopp genom mörka skyttegångar i borgen där kanoner smällde och docksoldater plötsligt sa något ur mörkret.

När vi var färdiga med visningen så tog vi var sin middagsmacka i fiket där det hängde soldater innan den 1 juli i år, då Sveriges värnplikt lades ned. Skillnaden är tydligen att mässen lagade 700 portioner innan 1/7 mot de 12 portioner som lagas nu. Fästningsområdet är som en stor skyddad värld där även civila bor. Denna lilla värld i världen har tystnat betydligt  och vi lånade lekparken som låg öde. Väl hemma vid båten så försökte barnen fiska upp någon av de ädelfiskar som bor i Vätterns djup.En fantastisk solnedgång med extra allt avslutade kvällen.
Natten blev sval och skön, med endast ett smärre avbrott för mardröm.

Stockholm-Motala…

…brukade man säga i radioutsändningarna förr i tiden.
Det ligger mycket nostalgi i de orden för många i den äldre generationen, men inte för mig trots att jag numera jobbar en hel del med radio.
Dels för att jag inte själv fanns på den tiden, men också för att jag inte är någon nostalgiker. Jag ogillar helt enkelt nostalgi ganska mycket.
Men så kommer de där ögonblicken i livet då man inte kan värja sig hur cool och nytänkande man än tycker att man är.
Idag drabbades jag hårt och obevekligt av nostalgi i den riktigt tunga skolan och det beror på denne man som håller i en leksaksbil:

Bilen är en ”Silver Streak Jet Mark II” och det var min absolut coolaste leksaksbil när jag var bara ett par år äldre än Alvar. Jag minns den som igår – den metallicblå fronten och efterbrännkammaren i orange plast. Som en liten metallkrokodil stod den bredvid de andra Corgi och Dinky-bilarna. En särling i billådan.
Mannen på bilden heter Arnold Sundqvist och det var han som hade byggt förlagan. Om jag då vid 8 års ålder tyckte bilen var cool eller om det coola egentligen var att han hette Arnold precis som min egen pappa minns jag inte, men när jag idag fick se både min gamla leksaksbilfavorit och den RIKTIGA bilen på Motormuséet i Motala drabbades jag av nostalgichock:)

Arnold ville åka fort så han köpte en jetmotor och monterade fyra hjul och ett säte på den.
25 000 hästkrafter, 250 liter bränsle per minut och 180 km/h på tomgång.
Gällande hastighetsrekord rök såklart direkt och när Arnold väl slagit det så körde han i diket. Lyckligtvis klev han ur bilen oskadd.
Vad jag än tycker om det onödiga i att förbruka så mycket fossilt bränsle på en sån sak, så kan jag inte värja mig. Det är COOLT hur man än vrider och vänder på det:)
Jag är som sagt ingen nostalgiker och inte särskilt motorintresserad heller, men Motala Motormuséum var helt klart värt ett besök. Jag hade kunnat vara många fler timmar där och ändå inte varit klar. Vi får se om det blir en sväng till på returen:)

I övrigt var det lite depåstopp för oss i Motala. Vi handlade, tvättade och fyllde på diverse grejor inför nästa del av kanalen. Barnen gjorde ett varsitt shoppingfynd:


I morgon drar vi vidare till västgötadelen av kanalen.

Godnatt alla och godnatt Arnold Sundqvist var du än är.
Du är cool!
/H

Borenshult slusstrappa till Motala

Lämnade Borensberg efter en tropisk natt då sömnen var svår att finna. Barnen sov oroligt och vi sov oroligt.

Seglatsen över sjön Boren vände diverse överhettade humör till soliga leenden. En repristur bakom båten, hängande i rep, gjorde att den skavda stämningen polerades upp till högglans. Lyckliga barn kom upp efter badet och lät sig omfamnas av sköna badrockar. Det något försenade lördagsgodiset trollades fram och fridens liljor blommade för en stund i båtens förpik.
När jag kikar ner genom luckan på däck så ser jag två syskon som har roligt ihop. Alla Petshops var framplockade och leken flödade. Ljuvt!

Vi åkte raskt över den lilla sjön och snart syns
Motala slusstrappa.

Innan vi kunde ta plats så slussades ”Kung Sverker” ned. Vi var fyra segelbåtar som låg på vänt vid bryggan nedanför. En tysk, en dansk och en gammal bekant som tidigare legat i vår hemmahamn Bolvik. Vi utbytte önskemål om vilken sida som var och en önskade slussa på. När alla var nöjda så var det dags att ta plats i slussen.

På land kör vår båt samma ordning som vanligt,  P bak och L fram och A i förpiken med Nintendo. Slussvakten är omtänksam och kollar läget då och då. Det hela går smidigt och de 5 stegen i trappan klaras av utan missöden.
Så här långt in i slussystemet har de flesta hunnit få rutin och kommunikationen fungerar ordlöst mellan båt och folket i land. I båten sitter H och vinschar hem förtampen i en lagom jämn takt, knepet är att inte få in för mycket vatten mellan båt och slussvägg. Då trycks båten ut och ”slängs” tillbaka in i väggen. DET vill man inte även om det inte är någon större fara.

Vi har inte träffat på ett enda flegmatiskt par med nerverna utanpå, vore ganska roligt faktiskt. Vi har ju många slussar kvar att gå så tids nog stämmer kanske någon in på fördomarna.

Det är tryckande hetta även idag och kläderna är helt genomblöta. Vi längtar efter de tvättmaskiner och duschar som utlovas i Motala Gästhamn.

Över oss hopar sig mörka moln och vi ser att Tor samlar sig för drabbning.
Vi kommer hela vägen upp och när vi svänger in vid bryggan i Motala Gästhamn så kommer den första åskknallen. Från 29° går nu temperaturen raskt ned till 19° för att vända och stabilisera sig på behagliga 21°.

En efterlängtad sammandrabbning mellan varmt och kallt. Ett tag var det en aning olustigt då vinden brakade lös till styv kuling, dvs 16 m/s för en stund och slet i båtens tampar. Det är ett fenomen som uppstår under åskmoln, vi har varit med om det en gång i hemmavattnet då vi hamnade under ett åskmoln som slet sönder vårt då slitna storsegel och gjorde flis av det. Det var riktigt otäckt så jämförelsevis var detta drömläge för ett möte med åskguden.

Vi bestämmer oss för att stanna i Motala under morgondagen och fylla våra tömda skåp, tvätta och turista. Jag ser just nu mest fram emot en natt då det inte är regnskog inne i akterkabinen. /L

Dagens fundering; Varför finns det inte reglage på duscharna i Motala? En het dusch är det få som längtar efter en dag som denna. Jag som brukar duscha kallt året om krakelerade och orkade inte besöka Motormuseet som resten av familjen gjorde. Mer om det får du veta i morgon.

Grönt är skönt, blått är flott och mat kan va gott!

Hej igen!
I morse åkte vi från Bergs slussar. Det är ju naturligtvis fascinerande med all den mekanik som gör att det funkar att ha vatten på olika höjd, men idag blev det bara några slussar på vägen. Vi åkte västerut utan bestämt mål. Malfors eller Borensberg eller kanske lite brygghäng vid nån av broarna?  Det får vi se.

En sak som är slående när man åker Göta Kanal är hur grönt det är. Skogar och fält om vartannat. Bondgårdar och kossor och får och små fina hus här och där med tomt ända ned till kanalen.

Grönt och skönt helt enkelt!

Typ så här:

Sträckan Heda sluss – Borensberg kallas Långkanalen.
Många broar men ingen sluss förrän man kommer fram till Borensberg.

Igår skrev vi lite om hur varmt det är i Sverige just nu. Värmen verkar fortsätta även om vi fått åskrapport från vänner på västkusten. Det vore onekligen skönt med en rejäl urladdning, men sen får det gärna fortsätta vara soligt. Sån här oavbruten värmebölja gör dock att man blir lat och svettig så när vi kom fram till Borensberg och fick syn på Göta Hotell bestämde vi oss snabbt för att äta finmiddag där. Vi hade läst att det skulle vara bra och det är vi väl värda nu när det är semester och allt?

…och visst var det bra!
Köttbullar till Alvar, oxfile till Lena och Pim och en präktig gös till pappa Håkan. Lite rosé, lite cola, lite efterrätt och en kopp kaffe. Maten var så där oklanderligt god och bra som det anstår ett ställe som utnämnts till Östergötlands bästa krog och vi blev väldigt mätta och belåtna, men jag som sitter vid pennan idag skulle vilja lyfta fram en annan grej som brukar få mig på riktigt bra eller dåligt humör när jag går på restaurang.
Servicen!
Det finns ju olika typer av service. Bra och dålig såklart, men här spelar man naturligtvis i den bra ligan.
Sen finns också olika typer av bra service och det är här Göta Hotell visar att man spelar i elitserien.
Mjuk, varm och vänlig men också värdig och rak i ryggen. Man är trygg med att köket levererar och då trivs man i rollen som frontfigur mot gästen.
Då trivs även pappa Håkan extra bra och och om ni gick över kanalen i Borensberg  på kvällen den 12 juli 2010 och såg den här båten:

…så vet ni att därinne låg familjen Nilsson-Norlén mätta och sov och trivdes alldeles upp över örona!

Godnatt jord!

34° i luften 28° i vattnet…

Idag svettas vi ymnigt och hela tiden.
Efter barnens morgondopp släpper vi taget om bryggan. Alvar annonserar att han helst ligger kvar vid denna fina brygga resten av tiden. Här har håvats ”skräddare”, metats, badats, grillats, klappats katt och hängts i största allmänhet. Ett skönt brygghäng helt enkelt.

Dagens mål är färd över sjön Roxen och som final …Carl Johans slusstrappa.

För att komma ut ur Norsholm in i Roxen så passerar vi ett under av modernitet och teknik. När vi kommer närmare bilvägen och bron däröver så ljuder en signal som talar om att nu fälls bommarna, bommarna fälls, bilarna stannar och bron dras undan. Vi åker in i slussen, bilbron lägger sig på plats, signalen ljuder igen och bommarna lyfts åter upp. Tåget dundrar förbi på ännu en bro framför oss. Vi slussas upp 80 cm och kan åka ur slussen först när tågbron fällts undan och när vi är ute glider tågbron tillbaka på sin plats. Vi är ensamma i slussen och med tanke på hur många som slussar varje dag kan jag inte annat än imponeras av den mekanik som fungerar så bra år ut och år in.

Alvar funderar lite över flytkraft; – Visst mamma visst flyter flytvästen inte bara vid sin egen båt?! Visst mamma visst!
Dagen vibrerar av hetta och barnen får glädjefnatt då Håkan erbjuder dem att åka på ett rep efter båten. Alvar kan inte sluta le och sväljer halva Roxen.

Vid lunchtid har vi nått vårt mål.

Carl Johans slusstrappa är Göta Kanals stolthet.
Sju sammanhängande slussar i rad med en nivåskillnad på 18,8 m! Även här ett mäktigt maskineri. Pim kör vidare med att sköta aktertampen och jag får hjälp med den främre av Alvar. Hela färden upp går vi som jobbar i land bredvid slussen och flyttar repen vidare inför varje ny etapp. Håkan sitter i båten och vinschar den främre tampen medan den bakre ligger fast. Det flyter på och så gör vi i hettan.

Även om trappan var häftig att gå så kändes det otroligt skönt att komma upp i bassängen ovanför. Där erbjöds gästhamn med minigolf och kalla drycker. Taget!
Det blir ett familjedopp bakom båten och kroppstemperaturen sjunker drastiskt. Tropiskt som det är så är jag lika svettig 5 minuter efter avklarat bad. Barnen tar alla chanser de får att bada men sliter sig ur blötan då äventyrsgolf utlovas.

En tuff match senare avgår Pim med segern och Alvar och Håkan på delad andraplats. /L

Slussning takes us higher…

Vi lämnade Söderköping för den här gången.
Nästa gång vi kommer dit ska Håkan taktiksvälta lite inför glassätningen för att riktigt kunna njuta av en mäktig glass ända ned till skålens botten.
Taktik och flödesintrimning är det som gäller även i slussningssammanhang. Det tar 3-4 slussar och sen har man fått kläm på det. Vilken ordning man ska skicka linor, hur de ska fästas i båten på smartaste sätt och hur snabbt man ska ta hem på förtampen när man slussar uppåt. Det känns onekligen lite lyxigt att ha 2-växlade
selftailingwinschar när man ska hålla  nästan 5 ton båt i strömmarna.

…men som sagt, man lär sig snabbt och får till lite familjerutin på det. Lena och Pim går i land. Lena lägger fast förtampen och Pim lägger fast aktertampen. Alvar sitter på fördäck och kollar att det blir rätt eller så struntar han i det och spelar Nintendo i akterkabinen. 13 gånger gjorde vi detta idag så nu sitter det.

När man går en sån här sträcka så hamnar man i sitt lilla slussgäng.
Det får plats 4 vanliga båtar i en sluss och man åker med samma gäng och håller samma inbördes positioner i slussarna. Finessen med det förutom det sociala är att man kan trimma in fendrarna så att man slipper oroa sig för att få smaka för mycket stenvägg. Vi har tolv fendrar av lite olika typer och det har räckt bra till vår båt.
Vi har fenderbräda också. En del kör med bräda och en del utan, men skeppar-Håkan tycker det ser lite proffsigt ut så vi kör med.

Idag körde vi först gäng med en jättesegelbåt, en annan 999 och en blå plåtbåt.
Det gick väl ganska bra men plåtbåten hade en jolle som de strulade med i varje sluss och de hade dessutom dålig kommunikation sinsemellan så vi bestämde oss för att byta gäng genom att helt enkelt ta kaffepaus vid en liten brygga medan de drog iväg i nästa sluss.

I det nya gänget hamnade vi med en svensk, en dansk och en Motalafamilj som precis köpt sin första segelbåt som de höll på att ta hem från Eskilstuna.
Nu flöt det på mycket bättre och vi åkte ända till Norsholm tillsammans.

Vägen mellan Söderköping och Norsholm stämde ganska bra med hur vi föreställde oss att Göta Kanal skulle se ut.  Åkrar, berg, bondgårdar och skog, och mitt i allt detta en segelbåt.

När vi satt där och tog in Göta Kanal med alla fem sinnen var det ett sinne som liksom inte fick ihop det. Det var lite förvirrat helt enkelt för när de andra fyra signalerade ”Vi är på båten” så höll inte lukten med. Nyslaget gräs, blommor, skog och koskit i en underbar blandning som vi inte är vana vid när vi åker båt. Man brukar säga att doftminnet är det starkaste och just detta kommer vi att minnas länge.

Det blev en ganska lång dag innan vi knöt fast för natten. Gästhamnen i Norsholm var full så vi och Motalafamiljen la till vid en liten väntbrygga strax innan. Ett lyckokast visade det sig för det blev en jättemysig grillkväll av det och eftersom vi just nu njuter av en riktigt långvarig värmebölja så visste badsuget inga gränser. Pim är storbadaren i familjen och Håkan är badkrukan. Håkans argument brukar vara att det helst ska vara 25 grader i vattnet för att han ska hoppa i, men idag höll inte ens det argumentet:)

Nu sover vi gott efter ännu en fantastisk dag på Göta Kanal.
I morgon drar vi till Bergs slussar.
Oj vad vi ska glänsa i slussarna då med vår samtrimmade besättning:)

…hälsar
/H.L.P.A

Fina Söderköping

I Söderköpings sluss tar slussvakten Emma emot och vi får flera värdefulla tips. I de två slussarna det tog oss att komma till Söderköping slussade vi ensamma. Betar raskt av några klassiska, gissar jag, missar. I sluss 1 så glömmer vi att en person bör stå i land och får lite smisk av vakten, detta toppas med att jag släpper förtampen aningen för tidigt och båten börja glida bakåt. Häpp Häpp två tabbar rakt av bara så där…  det är som sagt väldigt lugnt i slussen och ingen fara.
Kommer en strålande solig dag. Bestämmer oss för att stanna ett tag för att dels komma i fas men också för att turista runt och äta glass som sig bör i denna lilla pärla.

Vi får en bra plats i gästhamnen strax bortom slussen och lägger till. När vi trasslat ut vår slussbräda från bommen, vi lägger till vid, så går det riktigt bra. Mycket att tänka på hela tiden.

Vi kommer fram vid lunchtid och letar oss hungrigt ut i köpingen. Den lunchbuffé som erbjuds närmast båten överger vi då inget vegetariskt alternativ ges och övriga alternativ slokat rejält i sommarvärmen. Går vidare mot lilla rådhustorget och får oss där en riktig doft av Thailand på Siam Thaifood. Barnen får sig kycklingspett med jordnötsås och vår egen vegetarian Håkan får wokade grönsaker med cashewnötter och undertecknad dito med kyckling. En perfekt start på vår vistelse.

Vi åker det gula ”Tuffetåget” och fått oss en dos av Söderköpings historia. Tur för oss vuxna att vi har barn med oss så vi kom att köpa biljetter. Alvar var mest nöjd med att barnen fick klubbor på tåget, om något av den svenska historien gick in låter jag vara osagt. Köpingen är full av fina gamla hus som andas historia.
Söderköping var på 12 0ch 1300 talet en av landets viktigaste hamnstäder. Landhöjning har gjort sitt och den förut breda Storån är nu mer pitoresk än imponerande. För egen del skulle jag vilja stanna här länge och grotta in mig i Sveriges medeltida historia.

I gästhamnen finns ett infocenter med ett bord uppställt för barn. De ges möjlighet att fundera på och göra experiment med till exempel magnetism. Här finns också chans att pyssla och limma och måla tex ett träsvärd.

Turistvärdar svarar tålmodigt på frågor om Söderköping och här finns ett  historisk museum i light version. När vi ber om tips på ett bra kaffeställe och killen funderat färdigt kommer han på att pappa alltid går till Jannes konditori, vid torget med en fontän. Sagt och gjort, vi traskar dit och får våra cappucinos och barnen sina glassar. Dag 2 i Söderköping går vi tillbaka och köper vårt frukostbröd, färskt från bageriet.

På andra sidan av kanalen ligger Ramunderberget. Efter glass passar en promenad upp till utkikstornet utmärkt. Där uppe är utsikten fantastisk och det är roligt att känna igen båtar och hus uppifrån. Pim som är bra på att hitta, både saker och ställen, hittar blåbärssnår fulla av bär och vi plockar stora fina blåbär uppe på berget. Alvar, vår egen bergsget upptäcker världen på sitt sätt.

Från Stockholm får vi ett annat tips och det är att gå på Bondens Crêperie. Alla fyra är nöjda efter middagen och tipset höll. Som final i Söderköping går vi till Smultronstället, stället där man kan beställa de osannolikaste glassar. Största går på 375 riksdaler och häftigast är den blå glassen som ryker. Den bestämmer sig Alvar för att ta redan första dagen men när det väl kommer till kritan faller han för en annan. Pim slår till på en pokal och lyckas äta upp den. Alvar tittade mycket avundsjukt på chokladpengen och tycker livet är orättvist för en stund. I morgon lättar vi ankar och slussar vidare in i landet./L